En Kubavistelse som vi aldrig hade kunnat föreställa oss
Kör en liten sen uppdatering av vår Havannavistelse här hemifrån då internet inte var det lättaste att hitta där. Om det ens fanns något och inte för att vi direkt hade tid heller då dagarna bler färre än planerat.
Ska ta det hela från början. Söndag den 13 december skulle vi resa från Quito till Havanna, men genom en liten missuppfattning och en tabbe (som jag inte tänker berätta om) från vår sida så flög vi istället två dagar senare.
Vi kom dit med olika plan, jag kom senare och det första jag gör är att ta ut pengar ur automaten på flygplatsen, självklart, kan ju vara bra med lite kubacash om man ändå ska vara där i fem dagar. Nej men då får flygplatsen strömavbrott i sådär 1,38 sekunder och SJÄLVKLART när mitt kort sitter i automaten, vad är oddsen? Så där står jag, utan kort och utan pengar. Får istället komma tillbaka dagen efter för att hämta det, och taxiresan var verkligen jättebillig från stan fram och tillbaka, bajs!! Nej, men jag får ändå inte mitt kort utan får istället hämta ut det på något sorts kortkontor, damen står med mitt kort framför ögonen på mig men nej nej nej! Vi åker tillbaka till stan och då vill kontoret prata med min bank hemma men den var ju stängd eftersom klockan hemma var efter 15. Manaña señorita! Otra vez!!!
Där står vi, saknar Montanita som fan, längtar hem, blivit av med pengar (en annan historia som jag heller inte tänker berätta om) och mitt kort. I ren frustration börjar den ena av oss gråta sig alldeles rödögd och den andra börjar istället asgarva sig till denna vackra ansiktsfärg. (De som känner mig vet nog vem av oss som gjorde vad). Folket på kontoret måste trott att vi var dumma i huvudet, kanske har de rätt.
Allt löste sig i alla fall till slut men då hade vi oturen att vara med om de enda regndagarna på Kuba den månaden istället så inte heller här fick vi steka. Vi fick en stranddag som var jävligt sweet i alla fall!
I alla fall så hann vi med en massa trots fyra hela dagar i huvudstaden. Vi fick en schysst rundtur av vår värdinnas vän i stan. Fick se det mesta av stadsdelarna.
Ena dagen körde vi Cigarrfabriksrundtur och fick se hur dessa väldoftande rullar blir till, sjukt coolt att se och alla röker cigarr i fabriken hela tiden. Efter detta drog vi till Revolutionsmuseét och fick se massa saker från revolutionen och många av de saker Che använt och jag som är lite revolutionsnördig tyckte detta var väldigt coolt!
Sen drog vi och käka pizza och drack öl. Det satt tre kubakillar bredvid oss som började snacka med oss och vips hade vi blivit bjudna på pizzan, öl, lite mer öl, skjuts till Rommuseét, inträdet där, lite drinkar, inträdet till Casa de la Musica, lite mer öl och dans! Och jävlar vad de kunde dansa, detta var inte Caña Grill (utestället vi hängde på i Montañita), så det var lite svårt att hänga med i svängarna. Vi drog därifrån lite tidigare för att de inte skulle förvänta sig något mer av oss!
Väldigt nöjda med dagen satt vi sen i våra gungstolar på altanen och drack te och pratade igenom vår resa och listade alla toppsaker vi varit med om! Montañita tog utan konkurrens hem priset. Saknar det fortfarande jättemycket!
Tack till alla som orkat läsa mitt ordbajseri och kollat igenom alla foton!
Nästa stopp: HEMSEDAL!!!
Ska ta det hela från början. Söndag den 13 december skulle vi resa från Quito till Havanna, men genom en liten missuppfattning och en tabbe (som jag inte tänker berätta om) från vår sida så flög vi istället två dagar senare.
Vi kom dit med olika plan, jag kom senare och det första jag gör är att ta ut pengar ur automaten på flygplatsen, självklart, kan ju vara bra med lite kubacash om man ändå ska vara där i fem dagar. Nej men då får flygplatsen strömavbrott i sådär 1,38 sekunder och SJÄLVKLART när mitt kort sitter i automaten, vad är oddsen? Så där står jag, utan kort och utan pengar. Får istället komma tillbaka dagen efter för att hämta det, och taxiresan var verkligen jättebillig från stan fram och tillbaka, bajs!! Nej, men jag får ändå inte mitt kort utan får istället hämta ut det på något sorts kortkontor, damen står med mitt kort framför ögonen på mig men nej nej nej! Vi åker tillbaka till stan och då vill kontoret prata med min bank hemma men den var ju stängd eftersom klockan hemma var efter 15. Manaña señorita! Otra vez!!!
Där står vi, saknar Montanita som fan, längtar hem, blivit av med pengar (en annan historia som jag heller inte tänker berätta om) och mitt kort. I ren frustration börjar den ena av oss gråta sig alldeles rödögd och den andra börjar istället asgarva sig till denna vackra ansiktsfärg. (De som känner mig vet nog vem av oss som gjorde vad). Folket på kontoret måste trott att vi var dumma i huvudet, kanske har de rätt.
Allt löste sig i alla fall till slut men då hade vi oturen att vara med om de enda regndagarna på Kuba den månaden istället så inte heller här fick vi steka. Vi fick en stranddag som var jävligt sweet i alla fall!
I alla fall så hann vi med en massa trots fyra hela dagar i huvudstaden. Vi fick en schysst rundtur av vår värdinnas vän i stan. Fick se det mesta av stadsdelarna.
Ena dagen körde vi Cigarrfabriksrundtur och fick se hur dessa väldoftande rullar blir till, sjukt coolt att se och alla röker cigarr i fabriken hela tiden. Efter detta drog vi till Revolutionsmuseét och fick se massa saker från revolutionen och många av de saker Che använt och jag som är lite revolutionsnördig tyckte detta var väldigt coolt!
Sen drog vi och käka pizza och drack öl. Det satt tre kubakillar bredvid oss som började snacka med oss och vips hade vi blivit bjudna på pizzan, öl, lite mer öl, skjuts till Rommuseét, inträdet där, lite drinkar, inträdet till Casa de la Musica, lite mer öl och dans! Och jävlar vad de kunde dansa, detta var inte Caña Grill (utestället vi hängde på i Montañita), så det var lite svårt att hänga med i svängarna. Vi drog därifrån lite tidigare för att de inte skulle förvänta sig något mer av oss!
Väldigt nöjda med dagen satt vi sen i våra gungstolar på altanen och drack te och pratade igenom vår resa och listade alla toppsaker vi varit med om! Montañita tog utan konkurrens hem priset. Saknar det fortfarande jättemycket!
Tack till alla som orkat läsa mitt ordbajseri och kollat igenom alla foton!
Nästa stopp: HEMSEDAL!!!
Separationsangest i paradiset
......
Vet inte vad jag skall skriva. Vill inte beskriva den har platsen, vill inte forstora det genom att forsoka. Man maste leva Montañita, det gar inte att forestalla sig.
Ingenting lockar hem mig just nu. Jag har lamnat varlden hemma utanfor och vill bara vara ett med den har staden
