En vardag jag för alltid kan leva i

Fortfarande är det surfing som gäller, fan vad det är kul, återigen! Efter mina fyra dagar med öroninfektion var det i fredags dags att surfa igen. Jag var enormt peppad och eftersom jag visste att vågorna var mycket större så kunde jag knappt vänta tills vi promenerat ut i det för jävliga revet. Och visst fan var de stora, hej vägg liksom! Var lite nervös och kände mig ringrostig i paddlingsmusklerna men efter att jag fick ta den första vågen var det ren jävla lycka som tog mig igenom de andra vågorna. Vad är det vi har sysslat med innan? Var det surf eller? Nu går det så mycket fortare, så mycket starkare och såklart mycket svårare men när jag väl lyckas känns det som att kroppen inte vill syssla med något annat än detta!



Så egentligen finns det inte så mycket mer jag kan uppdatera om. Vi har vår lilla vardag här, hänger med grabbarna, lagar mat hos Bonsuy, dricker Tanduay, undviker att luras in i karaokesånger, förbannar såriga fötter, njuter av fantastiska mornar och kvällar, ser på surftävlingarna som hålls här, åker moped, lagar mat med Jings barn, (vi har flyttat från bungalown och hyr nu rum hos Jing, Jasmin och alla deras barn).




Matlagning hos Bonsuy



Tanduaydrickande



Trött vän



Spänner muskler med Jings barn



Alltid lika underbart att vara utan kranvatten



Chill i Cloud 9 med Ong



Den snyggaste bilden av tjugotre stycken



Cloud 9 och dess surfare i solnedgång



Malins skräckbro



Sugen på bullar efter morgonsurfen



I väntan på frukost efter morgonsurfen



En vacker fullmåne får avsluta detta inlägg


Lagun, kokosbröd och öroninfektion

Vi har ett beroende, vi vaknar på morgonen, surfar ett par timmar, kommer sen tillbaka och är frukostsugna. Det enda vi vill ha är Native bread. Surfarbröden med kokossmak. Himmelskt goda och smakar perfekt med frusen ost, eller varm.. beronde lite på hur stressad kocken är där vi köper brödet. Men lika glada är vi för det, igår fick vi också lite gitarrspelande av vår vän Patrick. Underbar kille med sköna livfilosofier. Annars har vi surfat en hel del, både morgon och eftermiddag, de sista dagarna har handlat mycket om surf och hur dåliga vi är på att tajma mattiderna. Glömmer av att äta i tid under dagen så när kvällarna kommer rusar vi med mopederna till Rolando´s, stamhaket med en stor meny med ett ständigt halverat utbud, vilket fungerar lika bra eftersom det som erbjuds är väldigt gott. Grillad squid är ett annat beroende jag kostat på mig.








 





Idag däremot, har ingenting handlat om surf. Förutom tankarna som kretsar kring det. Jag och Malin och lite annat gött folk drog iväg på en island tour, körde mopederna i en timme till en hamn där en båt väntade som tog oss vidare till en lagun. Minns inte namnet på stället men vi kan kalla det paradise of green water. Fantastiska färger, underbart vatten, lugnt och harmoniskt. Vi grillade, drack öl och badade. Tog en dag ledigt från vardagen helt enkelt. Vi fick också skåda japanska skelett från andra världskriget, något som många var väldigt imponerade av men jag förstod inte riktigt det coola med det. Var mer imponerad av någon slags sten i grottan som man kunde trumma på och som gav ifrån sig ett ihåligt ljud.
















Kvällen spenderade vi bland annat på Ronaldo´s där de firade 3 år och bjöd på allt du kunde äta för 150 filippinska piso, tänker inte berätta hur mycket det är i svenska men värt pengarna, det var det i alla fall. Det var nästan värt dålig mage, men å andra sidan så är våra magar aldrig riktigt i form ändå.

En händelserik dag som också resulterade i en öroninfektion. Vem som fick den var såklart jag. Men med lite hjälp av schweiziska örondroppar försvann den efter en knappa vecka. En knapp vecka som jag dock fick genomgå utan surf och tjejerna fick stå ut med fem dagar av en jävligt bitter Sofia. Fy fan vad jag hatade allt, att kroppen går emot dig är det värsta som finns!


Idag dog jag nästan

Svetten sprutade, hjärtat bankade som att det ville slita sig ut genom mitt bröst, tårarna rann och en yrsel som var värre än någon tidigare snurrande karusell kunnat orsaka.

Jag öppnade dörren in till vårt rum, lite krångligt eftersom jag samtidigt bar på en stor vattenflaska. Något var jävligt fel, jag såg runt och kände en tryckande stämning i atmosfären. Stannar till och ser mig lite omkring och hamnar sen i en slags frusen position när jag skådar helvetet på jorden. Hade dock önskat att jag insåg det en sekund tidigare, trodde först att det var ett mindre helvete jag såg, som en kackerlacka eller ödla men inte. Där, på golvet, gravid, stor och jävlig rusar min största fasa rakt mot mig i en hektisk fart.

Ett högt ljud hörs och sen.... tystnad!!! Och mörker.....

Vaknar till av att jag sitter och skakar, en tår rinner och Malin står och frågar om jag är okej. Jag är okej! Jag lever! Jasmin tog hand om det, sprutade livet ur den med ett spray, giftigare än femtioåtta rökares lungor samlade ihop under en discokväll på åttiotalet. Kan dock inte låta bli att ägna en tanke åt livet som försvann på grund av min rädsla men vårt hus var helt enkelt inte tillräckligt stort för oss båda...




Surfa soluppgång och surfa solnedgång

Japp, det är så mitt liv ser ut just nu. Surfa, surfa, surfa. Ibland går det åt helvete och känns nästan värdelöst men de känslorna försvinner så fort det går bra igen. Igår hade vi en otrolig fin surfkväll. Surfade i solnedgången, det var ganska lugnt vatten med mindre vågor men passade ganska bra då alla var ganska trötta och hade lite magproblem. Både jag o Mirjam tog våra längsta vågor och alla slags lyckokänslor rusade samtidigt i kroppen.
Vi surfade med Jing och John. Jing är en snubbe vi lärt känna här som är en grym surfare och som vi kanske skall hyra ett hus av. Han tar ut oss på morgonsurf, kvällsurf och ger oss en massa bra tips. På vägen tillbaka skulle han köra lite wakeboard på en av brädorna. Jag satt mest och gapade.
Jag älskar mitt liv, jag älskar de val jag tar, jag älskar att jag älskar att prova nya saker och älskar att jag får dela detta med mina tre fantastiska tjejer jag är här med.

































Citat

Brände mig i havsvattnet idag, vilket jävla u-landsproblem!

Grill, undervattensgrottor och antibiotikakur!

Vi har inte ens varit här en halv vecka men det känns redan som att platsen har tagit över oss. Inte för att det är så svårt att ta sig in i vardagen här som är väldigt laid back och enkel. Kan ju också vara tack vare några av de grabbar som vi haft som surfinstruktörer som bjuder in oss på grillkvällar eller som vi bara åker runt på mopederna med. Igår grillade vi hos Bunsoy. Kyckling och ris som serveras på palmblad på bordet och som alla gemensamt äter från med händerna. Och såklart den fantastiska soyan som blandas med vinäger, otroligt gott!
Som sagt, allt delas, så vi får inga egna tallrikar eller glas. Nä, istället delar man på ett glas, vilket också orsakar en snabbare berusning då man får ett fullt glas skickat till sig, dricker ur det och häller upp till bordsgrannen och så fortsätter det runt.












Idag besökte vi Sohoton Caves, en tvåtimmars båttur från Siargao. Gäller att komma dit tidigt innan högvattnet kommer så att man kan ta sig in och under ingångarna som ligger vid vattenytan. Lågt att simma in i men när man väl är därinne är det högt till klipptaket som var hem för en massa små fladdermöss och säkert andra små djur. Otroligt vackert och coolt. Från en av grottorna tog vi oss ut genom att klättra upp och ut ovanför vattenytan där vi istället hoppade ned i det, som Mirjam säger pissvarma vattnet. Jag kunde såklart inte undvika att hitta ett bra träd som gav lite mer flygtid ned i vattnet, var faktiskt lite skakig där uppe men lyckades ta mig ned i ett helt stycke.
Vi simmade också med tusentals bruna jellyfishes, maneter alltså, coooolt var detta!















För övrigt så har jag dragit på mig en infektion i foten. Skrapade upp den på ett av reven när vi surfade och sen blev detta infekterat och helt plötsligt var min fot svullen och jag hade svårt att stödja på den. Fick dock lite antibiotika och smörj så nu är den snart bra. Jag kan fortfarande surfa som tur är, så ingen oro, jag är inte uttråkad!


Surf är fett!! Jordskalv är också ganska ballt...

Nu är vi inne på vår andra, eller tredje, eller nej, det är nog vår fjärde dag i Siargao. Jag vet inte, tiden är inte så viktig här. Siargao är i alla fall en väldigt, väldigt laid back ö och atmosfären är så lugn och trivsam. Inte för att jag hade trott något annat. Vi har surfat två dagar än så länge, droppade det idag på grund av våra solbrända kroppar. Jag är minst sagt grisrosa på hela baksidan av kroppen. Men ingen träningsvärk ännu, trots en massa paddlande. För det är det som är det viktigaste inom surfing, paddling är 80% av sporten säger de.
För att berätta lite om vår resa hit.....OJ! Nu vart det PRECIS ett litet jordskalv, haha! Coolt! Weng, en av killarna som arbetar här på resorten vi bor på sa att vågorna kommer vara enorma i Cloud 9 senare i eftermiddag, jag skall nog bara se på!

Okej, nu har vi skrattat färdigt, resan hit som sagt var lite problematisk. Vi kom till Cebu på onsdagkvällen och sen kom Cissi från Vietnam på fredag morgon. Då tog vi tag i förlängningen av våra visum och om vi skulle väntat på att de skulle bli klara var vi tvungna att stanna i Cebu till tisdagen vilket inte lockade någon av oss. Så vi körde några kopior på passen och tog flyget till Surigao, en stad belägen norrut på ön Mindanao och den hamn vi skall ta båten till Siargao. Men flyget var försenat så vi spenderade en natt där. Och jag tror inte att det är den mest turisttätaste staden i Filippinerna, jag har aldrig varit med om att bli så utstirrad som vi blev. Folk tog kort på oss i smyg, barn följde efter oss kilometersvis för att försöka få pengar och stadens taxibilar, tricycles gjorde allt för att få med oss. Tricycle är en moped med sittplatser byggda runt sig, alltså inte det kraftfullaste fordonet men de lyckades ändå klämma in fyra 170+ centimeterslånga västlänningar med 60 liters backpacks och ryggsäckar. Det gick inte fort men vadå, Filippinotime.. no stress!
Vi tog i alla fall båten över dagen efter en rom- och cola kväll då romen gick på tio kronor och colan lite mer. Båtturen var i alla fall väldigt, väldigt varm och knökfull med folk. Jag är glad för att vi inte valde ekonomi före komfort denna gång , att vi fick spendera turen uppe i luften istället för att sitta under däck, inrökta av såväl cigaretter som motoros.


Flygplatsmat


I väntan på vårat försenade flyg hittar vi på jätteroliga lekar




Framme i Surigao delas det ut paraply, vi vill ju inte bli brända, fy och skam!




Som sagt, i väntetider hittar vi på JÄTTEroliga lekar




Lite tonfisk kanske?



Marknadspromenad bland allt från kött till fisk och grönsaker till kryddor



"ASSÅ, fattar ni tjejer, TIO kronor för en flaska rom"



Packa tricycle


Taget från båten innan vi lämnar hamnen



Vår söta vän på båten




Men för att berätta lite mer om surfingen då. Första dagen kom mitt temperament emellan mig och fokuseringen. Lyckades ta mig upp ett par gånger. Men igår gick det hela så mycket bättre. Jag var lugn och hade tränat lite på tekniken på land. Tog mig upp flera gånger och lyckades till och med svänga lite. Vi surfar på longboards nu eftersom det är lättare med mer plats och med balansen, men det är svårare att styra den. Så förhoppningsvis kan vi gå ned från 9 foot brädor nästa vecka eller efter några dagar när vi fått in känslan av att ställa oss upp.




Anländer till Dapa på ön Siargao



Vår bungalow på resorten Kawili



Käkar Ballot, ankfoster på cirka 8 dagar



Goood morgon



Hårda Ohlsson knäcker näsan efter första dagen



Cloud 9, det världsberömda surfstället med stora o kraftiga vågor, vi är nöjda att bara se på



Efter första dagen med alldeles för låg solskyddsfaktor



Cebu City - kackerlackornas mysstad

Just det! Borsta tänderna med kackerlackor, promenera med kackerlackor och chilla i mörkret med kackerlackor. Känns lite som att de är en del av oss vårt lilla gäng. Och vårt lilla gäng har nu utökats till fyra personer, Cissi kom i morse från Vietnam så nu är vi snart på väg mot vårt mål, Siargao Island. Flyger imorgon till Surigao, längst ut på ön Mindanao, därefter skall vi ta oss, som vi tror att det är, världens ände. Och en paradisaktig sådan. Snart står vi på brädorna, tar våra första vågor och njuter beachlivet.

Resan hit var lång, väldigt långt, med lika långa väntetider på flygplatser som flygtider. Sov 13 timmar igår, vaknade klockan 14.30, lokal tid.

Än så länge kan vi bjuda på dessa quotes:

Stockholm, Arlanda, vi blir erbjudna flygpoäng
"Tjejer, ska ni ha poäng på flyget"?
"Nä asså, jag är redan en 10-poängare" - Sofia

Doha, Qatar. Malin: "Va är planen nu då tjejor?"
Mirjam: "De står där ute!"

Manila, Filippinerna: "Jag har mer rövsvett än kiss" - Malin






RSS 2.0