Extremsportveckan i Voss
Det är färre resor numera. De är kortare, men blir desto intensivare. Speciellt denna, extremsportveckan i Voss.
Jag och Cissi åkte dit efter midsommarfirandet på Ingmarsö, som efter tredje året borde få kallas tradition.
Först undrade jag om vi skulle klara en vecka full med aktivitet, se utövare, prova på själva och vid sidan av detta, volontärarbeta i tältet där vi serverade mat, alkohol och glatt humör.
Det var i alla fall fantastiskt att få vara tillbaka, träffa alla fantastiska vänner igen. Ingen nämnd, ingen glömd. Men vi fick också mött en massa nya människor. En av de är Tommy, som tog med oss på downhilltur på fjället. ENORMT coolt! Jag kan hålla på med mina aktiviteter här hemma, såsom löpning och anna träning men det går inte att jämföra med känslan av extrema sporter, när adrenalinet sprutar och rädslan är nästan lika stark men viljan och lusten för att prova på något nytt är desto större.
Blåmärken, vurpor och volter med cykeln, skrapsår... men det är ju det som också är en del av känslan! Jag har saknat blåmärken. Makabert? Kanske. Men jag känner att jag lever när hjärtat bultar, svetten svider i ögonen och lusten att vilja bromsa måste tvingas undan.
Vi provade också på lite slopestylecykling, det är lite läskigt att man skall cykla upp på en vägg (liiiiten ramp).
Det var också en massa skratt i tältet där vi volontärarbetade, bland de galna människorna från Bergen.
Det var mycket skratt när vi på kvällarna såg filmer från dagens utövelser.
Det var mycket skratt på dansgolvet!
