${backpacklife}

Is that making any sense for u guys at all? Växlar som i att köra motorbike alltså. För det är med sådana vi tar oss från plats A till plats B och till alla andra platser. Bike, bike, bike. En sträcka på femtio meter här går man inte, det är alldeles för långt och energikrävande. Folk här tar sin motorbike överallt, att gå existerar inte riktigt. Och vi har tagit efter, vi tar våra bikar överallt. Köra tre personer på en bike med två surfbrädor? Inga problem! Köra hela familjen bestående av fem, sex, sju eller varför inte åtta medlemmar? Inga problem! Sofia Lörnell kör bike? Inga problem! Körde för första gången häromdagen och det är så jävla kul. Var nervös innan som alltid när det kommer till att köra saker som låter och brummar men jag är nog fan en naturbegåvning.

Förstörda fötter var det också ja. Dessa jävla rev alltså. För varje gång vi är i vattnet skrapas fötterna upp lite mer. En av våra surfspots, Cemetary, dit tar man sig med båt eller så promeneras det ut när det är lågvatten. Men vägen är definitivt ingen dans på tagglösa rosor. Nej fan, vi skall ta oss genom vassa stenar, stickiga havsborrar och andra saker som gärna skrapar upp fötterna på oss. För att undvika detta tar vi på oss flipflopen men de orsakar istället skavsår som sen blir infekterade. Vilket jävla dilemma va? Så nu är både Cissi och Malin på antibiotikakurer. Cissi på grund av en av nåldynorna och Malin på grund av skrapsår. Som tur är, är det lättare att köpa antibiotika än att torka sig efter att man bajsat här. Jag fick tag på lite piller i matbutiken idag. Det är mycket sprit, tops, plåster och jod som går åt för att försöka hålla såren rena. Plåster är för övrigt inte lätt att få tag i, det kan ta 45 minuter att åka runt och leta efter de. Och det enda butikerna gör är att tipsa om varandras butiker, så allt går mest i en cirkel. Bästa sättet är att bara friköra lite och så finner du det du söker.