${backpacklife}

Jag öppnade dörren in till vårt rum, lite krångligt eftersom jag samtidigt bar på en stor vattenflaska. Något var jävligt fel, jag såg runt och kände en tryckande stämning i atmosfären. Stannar till och ser mig lite omkring och hamnar sen i en slags frusen position när jag skådar helvetet på jorden. Hade dock önskat att jag insåg det en sekund tidigare, trodde först att det var ett mindre helvete jag såg, som en kackerlacka eller ödla men inte. Där, på golvet, gravid, stor och jävlig rusar min största fasa rakt mot mig i en hektisk fart.

Ett högt ljud hörs och sen.... tystnad!!! Och mörker.....

Vaknar till av att jag sitter och skakar, en tår rinner och Malin står och frågar om jag är okej. Jag är okej! Jag lever! Jasmin tog hand om det, sprutade livet ur den med ett spray, giftigare än femtioåtta rökares lungor samlade ihop under en discokväll på åttiotalet. Kan dock inte låta bli att ägna en tanke åt livet som försvann på grund av min rädsla men vårt hus var helt enkelt inte tillräckligt stort för oss båda...