${backpacklife}

Jaha! Då sitter man i köket igen då, dricker kaffe, snusar och lyssnar på P3. Precis som jag gjort tusen gånger innan men denna gång känns det onaturligt och konstigt. Skall jag skriva om vår sista vecka vi hade i Kuta på Lombok härifrån? Det går ju inte. Vi surfade, hängde på stranden, hängde med surfardudsen i stan och drack öl. Men mer än så vet jag inte, kan inte riktigt beskriva känslan av platsen. Resan har varit helt otrolig på alla sätt och vis. De som följt bloggen har säkert förstått det, har försökt beskriva det så bra kan jag. Men samtidigt så går det inte att beskriva känslor såklart, de måste upplevas!

En sista present fick jag i alla fall med mig. Ytterligare en infektion i foten. Fan asså, den var på gränsen sista veckan. Jag rengjorde, höll det så torrt det gick och försökte undvika alla äggläggande flugor. Tyvärr tog den trettiosextimmarslånga resan hem kol på foten, den svullnade till och såret började vara mer än tidigare. En något orolig mamma tvingade iväg mig på koll, läkaren på vårdcentralen överreagerade och skickade mig till akuten, "du kommer antagligen behöva intravenöst!" Efter en väntan på sju och en halv timme konstaterade en medicinläkare och en kirurgläkare klockan 02:30 att en vanlig penicillinkur skulle nog hjälpa. NO SHIT?! Vi har ju löst dessa infektioner väldigt bra innan och jag ångrar att jag inte köpte med mig den väldigt lättillängliga antibiotikan hem som vi alla har knaprat i oss, då hade man sluppit den sega, svenska sjukvården. 

Nästa äventyr blir till snön och den fantastiska skidåkningen, men det blir först efter jul. Wihoo! Kanske slänger ihop lite grejer från det också. Den som följer bloggen får helt enkelt se...

Slänger upp en liten film från Siargao i alla fall. Den säger en del om tiden strax innan våra surfsessions. Enjoy!