${backpacklife}

Snälla, snälla, snälla.. Varför, varför, varför kunde inte någon bara säga till oss att det kanske inte är världens bästa idé att efter att ha befunnit sig på havsnivå i två månader och sen få för sig att klättra uppför ett 4000 meter högt berg och till råga på detta gått sträckor med maxlängd 250 meter PER DAG?! Surfing är INTE att rekommendera som förträning för en bergbestigning. Hur som helst, vi klarade det! Nästan, Mirre drog dessvärre på sig en helvetes förkylning som ingick med ett styggt feberpaket och var tvungen att tacka nej till andra dagens stigning. Jävligt starkt gjort av henne vill jag säga, det är inte kul att erkänna sig besegrad när man egentligen bara vill följa med och skåda soluppgången.
Okej, skall förklara kort. Första dagen går du till Laban Rata som är övernattningsstället på cirka 3300 höjdmeter. Vägen dit är blandad med trappsteg, stenar, stigar och en väldigt vacker flora. Dessvärre var det dimmigt så sikten var inte det bästa. Det coola med regnskog dock är att det regnar lite här och var, alltså här kan vara 4 kvadratmeter och sen är det snustorrt alldeles intill.
Andra dagen, på med huvudlampa och vantar för här påbörjas vandringen klockan 03.00 på natten, lagom till toppen för att uppleva en fantastisk soluppgång.
Vägen ned var för jävlig, jag önskade mig ett par skidor och snö flera gånger så det både är roligare och lättare att ta sig ned. Knän, surfsår, knappt existerande muskler och magar fick sig lite smällar men vi är i alla fall i hela bitar på vårt hostel i skrivande tid. Lite ömma, lite sjuka, väldigt trötta och ganska undrande. Varför komma på att göra en sådan här sak utan att vara förberedda? Men va fan, det var kul! Berg är alltid coolt att uppleva!

Förresten, Malin, du är saknad!