${backpacklife}

Skämt åsido, surfning ÄR så jävla kul! Trodde inte att vi skulle hantera alla olika delar så bra som vi har gjort och förhoppningsvis har det satt sig i något slags muskelminne. Titta åt hållet du åker åt, böj knäna, res dig fort, paddla hårt, paddla djupt, dö inte och håll inte fast dig i brädan. Jag är i ett sådant skönt stadie då jag bara vill somna så fort som möjligt på kvällen så att morgonen och dess surf kommer fortare till mig. Igår surfade vi dessutom i solnedgången och trots att en sådan vy är väldigt vacker att skåda så förbannade jag solen som försvann mer och mer. När fokuset är så mycket inne på att ta nästa perfekta våg, glöms andra saker och ting bort. Trots att vågorna är knappt synbara i det fattiga ljuset så hoppas jag innerligt att den sista vågen skall vara perfekt. Bara en sista, bara en sista är tanken som snurrar runt i allas huvuden när folk från båten försöker ropa in dig så att vi kan lämna platsen och äta, sova eller göra något annat istället för att ägna sig åt denna fantastiska sport!

Just nu sitter jag i Surigao och väntar på flyget till Cebu, imorgon flyger vi från Filippinerna till Borneo där ett 4000 meter högt berg väntar. Skall bli intressant att se hur kroppen klarar av den utmaningen. Har ju inte varit överaktiva under vår vistelse i Siargao. Paddlingsmuskler är väl inte det första du behöver under en hike.

Som alltid är det jävligt jobbigt att säga adjö till en plats och de människor som har blivit ens nya vänner. Ingen av oss hade ett öga torrt i morse när vi lämnade Siargao. Men jag försöker bara säga ha de fint till nästa gång vi ses.